15 månader med Stella!

Stella firade sin femton-månaders-dag med att låta magsjukan, som jag trodde var på väg bort, ta ny fart med ett par kräkningar så här på kvällskvisten. Själv känner jag mig lite halvsvajig, så vi får väl se om jag har en underbar natt med lakansbyten, tvätt av skrikande barn och snack med Ulrik framför mig eller om det blir lugnt.

En roligare - och farligare - sak Stella har lärt sig just idag är att man kan klättra upp på storebrors tripptrapp-stol, och därifrån vidare upp på bordet. Man kan också ställa sig högst upp på stolen och liksom dansa lite grann, bara för att det är så himla kul att stå där.

Vi har klinkergolv i köket. Behöver jag säga mer?

Vad händer annars i Stellas liv, då?

Storlek: Har jag lite dålig koll på, men min gissning är att hon fortfarande väger runt, eller drygt, 10 kg (kanske lite mindre nu efter magsjuka, hon ser märkbart smalare ut om magen, stackarn). Vi har försökt mäta henne, resultatet har varierat något, men någon sorts medelvärde av mätningarna är 76,5 cm. Samtidigt börjar stl 80 kännas för litet, så jag vet inte riktigt. Det skulle förstås kunna bero på att många av hennes plagg är Dantes gamla, som vid det här laget tvättats och torktumlats så många gånger att de väl har krympt en del.

Mat och amning: Så här när magsjukan härjar är jag överlycklig över att fortfarande amma. Bröstmjölk är lättsmält, ger både vätska och näring och innehåller ju dessutom antikroppar som skyddar mot maginfektioner, så det är med andra ord perfekt magsjukemat. Alltid populärt också. Annan mat har hon av förståeliga skäl inte ätit särskilt mycket av de senaste dagarna. Rent allmänt är hon förtjust i att äta, även om hon gärna väljer ut sina favoriter (korv, köttbullar, leverpastej, kokt ägg, tomater, gurka). Egentligen har det väl inte hänt så mycket på matfronten de senaste månaderna - hon äter vår mat, hon äter gröt (ibland tackar hon nej), hon gillar Ella's Kitchen-smoothies (som hennes bekväma mamma köper för att det är så praktiska förpackningar som hon kan äta själv från), välling får hon bara de kvällar jag är borta. En del dagar äter hon mycket, andra lite, vissa dagar går det flera timmar mellan amningarna, andra dagar vill hon tutta ofta. Enda nyheten är väl att hon fått smaka på ren komjölk att dricka ibland, och att hon norpat både popcorn och chips när sådana förekommit (det är helt sant att man inte är lika strikt med andra barnet...). Ammar på natten gör vi också. Ibland blir det ett par gånger, ibland sitter tutten fast i munnen på henne. Än så länge känns alternativet - att få henne att somna om genom att bära, klappa, vagga eller vad man nu ska hitta på - som väldigt mycket jobbigare än att bara hala fram tutten.

Men femton månader, är det inte lite stort för ett barn att ammas? Är det inte dags att sluta nu? Utan att gå in på en diskussion om amningsnormer och människans biologiska amningslängd (som t ex Amningsbloggen och Sagogrynet gör så mycket bättre), så kan man väl sammanfatta det så här: Stella gillar att amma. Jag har inget emot att amma henne, det är ett bekvämt och praktiskt sätt att ge henne mellanmål, tröst och lugn i ett. Och faktum är att hon inte känns särskilt stor. Ett femton månaders barn är, när det kommer till kritan, fortfarande ett mycket litet barn. Hade någon frågat mig för några år sedan hade jag nog svarat att jag hade trott att det skulle kännas "stort" att amma ett barn i hennes ålder, men det gör det inte.

Sömn: Hon hade ju en lång period från ca nio månaders ålder fram till för någon dryg månad sedan när hon tyckte att night time=play time och gärna vaknade klockan mitt-i-natten och ville leka. Kunde i värsta fall ta ett par timmar innan hon somnade om. Det där har blivit bättre. Visst har hon stöknätter, men det handlar inte längre om flera gånger i veckan utan kanske högst en gång. Hon sover i spjälsängen i mitt och Christians sovrum, men lyfts över vid första uppvaket och tillbringar så resten av natten intill mig. Nappen och den alltmer tilltufsade Nallen är nästan lika viktiga som tutten.

MEN!

Hon har faktiskt sovit borta en natt, utan mig (men med pappa, givetvis). Och det gick utmärkt. Hon somnade utan problem, vaknade och var vaken någon timme då Christian fick gå upp och gå med henne, men hon var inte direkt ledsen då, utan mest lite orolig. Och som sagt händer det ju att någon av oss får gå med henne en timme mitt i natten även här hemma. (Jag, däremot, sov ganska dåligt den natten. Hmm.)

Språk: Prata? Nej, varför det. Hon klarar sig väldigt långt på "mamma", "mem-mem-mem" (vill ha), "bappa" (pappa), "täh-täh" (tutte) och genom att nicka eller skaka på huvudet. Hon har dock börjat göra djurljud. Fåret säger "määä" (ibland "bäää"), kossan "muu", katten "miau" och så vidare. (Okej, väldigt många djur säger olika varianter på "määä", men hon försöker i alla fall.) Och hon förstår helt klart mycket av vad vi säger. Hon vill gärna hjälpa till, som när hon hämtade skjorta och strumpor till pappa, och inte gav sig förrän han tog på sig dem. Härom dagen försökte jag be Dante hjälpa mig att dammsuga upp smulorna efter riskakorna han hade ätit, vilket han "inte orkade", men Stella gick beredvilligt fram till skåpet där vi förvarar dammsugaren. Jag vill minnas att Dante var likadan i hennes ålder, mycket hjälpsam och nyfiken på hushållets alla maskiner.

Motorik: Klättra is the shit, som jag skrev ovan.

Leka: Kökslådan med plastpryttlar är helt klart hemmets hot spot (förutom köksbordet, då). Leksaker i all ära, men just nu är det hemmet som gäller. Toaborstarna! Papperskorgarna! Datorerna! Telefonerna! Krukväxterna! Diskmaskinen (just den fixeringen är iofs gammal)! Favoritleksakerna är kryptunneln från IKEA, dockvagnen, gåbilen och allt som tillhör storebror. Hon är också väldigt förtjust i att läsa böcker.

Övrigt: Hon drar gärna upp sin tröja och går med stolt och lycklig min runt med ett finger i naveln. Hon är fortfarande fixerad vid katter. Nu när det börjar bli vår och vi har varit ute lite mer har hon som bät börjat upptäcka naturen. Spännande!

Nej, nu ska jag dricka amningste (inte för att jag vet om det verkligen ökar mjölkmängden, men det är gott i alla fall) och sikta på en tidig kväll. Jag är rädd att det blir en lång natt...