En sak som är nyttigt med att bestämma sig för att blogga om sitt skrivande är att man får anledning att tänka igenom vad man egentligen gör - och hur man gör det. Som att skapa ett persongalleri, till exempel.
Jag är säker på att det finns lika många sätt att tänka kring det här som att skriva böcker. Liksom med själva skrivandet är det för mig en blandning av en organisk, känslomässig framväxt, och ett mer organiserat planerande. För mig representerar det här två olika faser i skapandeprocessen.
Ofta börjar det med en person. Ibland har det sin grund i en tanke, en idé - "hur skulle det vara om...?" - men minst lika ofta ser jag bara en person för mitt inre. Den roman jag har liggande på is, "Utredaren", började med att jag för mitt inre såg en kvinna som satt i en vagn som skramlade fram längs en landsväg. Hon var svartklädd, mager, mörkhårig - påminde lite om Holly Hunter i filmen "Pianot", faktiskt - och hon tittade ut genom fönstret. Hon hade en svår uppgift framför sig, en utmaning. Vilken utmaning? fick jag fråga mig. Var hon på väg hem eller bort? Varför svartklädd? Vilken tidskänsla, vilken miljö omgav henne? Och sedan var spånandet igång. Jag kom snart på att hon hette Melissa, ett namn som har en speciell innebörd - melissa betyder "bi" på klassisk grekiska, och var ett epitet som brukade ges unga flickor. Att vara flitig som ett bi var något mycket positivt. Och min Melissa var verkligen flitig som ett bi. Ambitiös, karriärinriktad, lite för duktig. (Melissa officinalis är även det latinska namnet på citronmeliss, också kallad hjärtansfröjd, en ört som i traditionell örtmedicin bl a anses ha en lugnande verkan. Kanske skulle Melissa behöva lite mer av det.)
Fler personer gjorde entré, bidrog med sina historier till handlingen, och snart hade jag intrigtrådar så det räckte och blev över.
Även huvudpersonerna i "Skymningstid" anmälde sig hos mig på liknande sätt - dök upp och envisades med att de hade en historia att berätta. Gro kände jag sedan tidigare, från en novell där hon var en liten flicka. Redan när jag skrev novellen undrade jag vad som skulle hända henne när hon växte upp. Arkas har funnits med mig länge, en skadad antihjälte som dykt upp i flera påbörjade historier men inte riktigt hittat sin plats förrän nu. Miguel var en ny bekantskap, och den som var svårast att komma in på livet.
Vilket leder oss till nästa fas av skapandet. För när jag gjort den här inledande bekantskapen, sett mina karaktärer för min inre blick, vet vad de heter, ungefär vad de har för bakgrund, vad de gör för tillfället och kanske också vart de är på väg, då börjar djupdykandet.
Det där med frågor har jag redan berört. Vad gör personen just där, vad vill hen, varför tycker hen så illa om sin pappa, varifrån kommer den alldeles för dyra överrocken, och så vidare. När man började besvara de där frågorna får man mycket av personens bakgrund, önskemål och personlighet på köpet, samtidigt som man får gott om material till själva intrigen. Jag ska erkänna att jag inte besvarat de här frågorna särskilt organiserat, det är inte så att jag brukar göra en lista och bocka av eller något i den stilen (men det är nog ingen dum idé, egentligen, om man är lagd åt det hållet), utan det brukar liksom ge sig av sig själv när jag börjar spåna.
Sedan finns det hjälpmedel att ta till. Jag provade t ex ett tag ett program som heter Writer's Café (det finns massor sådana program), där man bland annat kunde skapa ett sorts register för sina karaktärer, och i samband med det besvara frågor i stil med vad personen bär med sig för trauman, vad hen drömmer om mest, vad som irriterar henom, vad som gör henom glad, och så vidare i samma stil. Tips jag sett på internet brukar innehålla ungefär samma punkter. Och det är inte så dumt att försöka besvara åtminstone en del av de där frågorna.
Annat man kan fundera över är förstås rent yttre omständigheter - när är personen född och var? Vilka tidigare händelser i samhället (som utspelar sig innan berättelsens början) kan personen ha upplevt eller hört talas om? Vad har personen för utbildning? Var bor hen? Mellannamn? Husdjur? Tidigare pojk/flickvänner? Familjeförhållanden?
Och då börjar vi snart gå in på nästa stora del i skapandet av ett persongalleri: bipersonerna.
Mer om det en annan gång.
1 kommentar:
Intressant att läsa hur du gör. .. :-)
Påminner en hel del om hur jag jobbar med mina personer även om det inte alltid är personerna som kommer först. Ibland är det situationen som pockar på och när jag börjar titta närmare på den så dyker personerna fram... ;-)
Skicka en kommentar