Som det har märkts på mina inlägg de senaste veckorna är jag inne i en lågenergiperiod just nu. Med åren lär man ju känna sitt mönster rätt så bra, och jag vet att jag dippar rejält två gånger om året.
Första dippen är någonstans i slutet av januari. Det har varit vinter jättelänge, det är fortfarande mörkt, julen är definitivt över och allt känns bara grått och trist.
Andra dippen kommer med våren. I år kom vårljuset tidigt, och därmed kom också dippen tidigt. Det är som att den där starka, första vårsolen är för mycket för mig. Jag vill blunda inför ljuset, vända mig bort. Det händer för mycket i naturen, energin höjs för snabbt och jag blir bara trött och okoncentrerad, vill sova, sova, sova. Samtidigt som jag vill vara ute i naturen och njuta av att se den vakna. Att fokusera på någon typ av arbete som innebär hjärnverksamhet är svårt under några veckor, helst vill jag bara vara, som ett barn. (Och sedan, när jag väl börjar vänja mig, drar pollensäsongen igång och gör inte precis saker bättre.)
Under högsommaren är jag visserligen pigg, men fruktansvärt ofokuserad. Semester i juli-augusti är en utmärkt idé för mig!
Min high time, däremot, är den tidiga hösten. När luften börjar bli sval och klar, då kan jag planera och aktivera och koncentrera mig.
Någon som känner igen sig? Eller har andra upplevelser av årstiderna?
1 kommentar:
Japp! Blir också tröttare på våren, och pigg på hösten. Däremot gillar jag inte högsommar, avskyr när det är varmt, och känner inte igen mig i vad alla säger om att de blir trötta på vintern. För min del är nog september-december bästa tiden om jag vill få något gjort.
Skicka en kommentar