Distraktioner

Mitt mål för hur mycket jag skulle skriva i oktober uppnåddes inte trots att jag reviderade det kraftigt pga att jag gick in i en massiv vägg. Inför november trodde jag mig vara taggad och redo, men ack nej. Inte ett enda ord har jag skrivit, och nu har nästan halva månaden gått. Problemet med ambitiösa mål är att missar man ett par dagar hamnar man så mycket efter så att det hela känns mer och mer hopplöst för var dag som går.

I alla fall, idag tog jag mig tid att läsa en artikel jag har haft länkad länge, nämligen Cory Doctorows Writing in the Age of Distraction. Mycket av det han skriver är väl sådant som jag egentligen känner till eller själv har reflekterat över, men framför allt ett råd står ut som något jag verkligen borde anamma: "Leave yourself a rough edge". I korthet går det ut på att när man uppnått sitt mål för dagen (Doctorow förespråkar 20 minuter eller en sida, inte mer) så ska man sluta där man är, om det så är mitt i en mening. Då får man en gratisskjuts nästa dag, när man avslutar sin mening, skriver klart dialogen eller scenen eller vad det nu var man påbörjade och är varm i kläderna när man sedan fortsätter vidare.

Det där är så sant, inser jag. För jag gör ju i regel precis tvärtom. Jag skriver klart scenen eller kapitlet. Och så sitter jag där nästa dag och stirrar på skärmen och tänker "jaha, och nu då?"

Mitt största problem just nu är för övrigt inte att få tid. De flesta dagar kan jag definitivt skrapa ihop de där 20 minuterna som behövs för att hålla igång skrivandet. Mitt problem är att min trötta hjärna villigt låter sig distraheras av forum, bloggar, artiklar, Aftonbladet, you name it, jag till och med läser om skrivande hellre än skriver själv...

Och så tror jag att allt löser sig bara jag får en minidator. Ha ha. Självbedrägeri, någon?