Vi fick nycklarna till nya huset igår. Vi var där en sväng igår och hittade nya saker att göra. Vi har varit där några timmar idag och hittat ännu mer att göra. Saker vi inte kände till, och saker vi visste om men som visat sig vara lite värre än vi trodde. Dessutom ser vi hela tiden saker man skulle kunna göra, sådant som inte alls är nödvändigt men som är en del i skapandet av drömhemmet.
En känsla av panik börjar infinna sig. Vad har vi gjort? Vad har vi gett oss in på? Borde vi ha bott kvar? Hur ska vi hinna allt, ha råd med allt, klara av allt?
Men...
Igår satt jag ute i trädgården och ammade (nåja, ammade och ammade, Stella hade somnat med bröstet i munnen). Björkarna var på väg att slå ut, runt om mig kryllade det av kända och okända vårblommor. En fågel sjöng - kanske var det taltrasten, jag är inte så bra på fågelsång men jag tror inte det var koltrast. En känsla av frid sänkte sig över mig. Känslan av att bara kunna njuta av sin egen trädgård.
Att gå runt inne i huset och känna att det här är rätt. "Det är ett vänligt hus", sade säljaren, och det stämmer. Att se Dantes förtjusning när han kröp in i sidovindarna i övervåningen, där man kan krypa in i ett rum och komma ut i ett annat.
Dessutom finns det fem pioner i trädgården, varav två är enorma. Vad mer kan en kvinna begära?
2 kommentarer:
Pioner... jag hade varit lycklig med en ynka en. Men jag vet inte vilken jag vill ha... Drömmer om en vit med limegröna stänk... Och en djupcerise. Och en blodröd. Och en vit med rosa stänk. Och en gul... Men eftersom jag nog faktiskt får nöja mig med en så blir valet för svårt...
Lycka till med flytten! Vi letar också hus, och jag är grymt avundsjuk för att ni har hittat ert... :)
Skicka en kommentar