Jag måste lära mig att det går sååå mycket enklare att skriva om jag skriver lite varje dag. Nu har jag haft uppehåll några dagar igen, och innan dess har det varit en ganska sporadisk period när jag skrivit flera timmar vissa dagar (underbart!) men de övriga dagarna inte skrivit alls.
Tidigare i vinter hade jag rutinen att när Stella somnat mitt på dagen, gjorde jag mig en latte och satte mig vid datorn och skrev någon halvtimme - timme. Sedan kom jag ifrån det där lite grann, nu när hon har varit sjuk och jag har väntat mig ett utbrott hos mgi och Dante när som helst (som peppar peppar fortfarande inte kommit) har jag liksom tappat koncentrationen och därmed rutinen. Nu sitter jag här, Stella sover, jag har min latte, men stirrar bara dumt på manuset och bloggar istället. Hmm.
Kvällstid känns lite lugnare, är barnen bara friska brukar det vara lugnt från halv nio-nio när Dante klockar in till åtminstone elva när Stella som tidigast vaknar första gången (ofta bara gnyr hon till lite, får napp och somnar om, ibland måste jag amma eller bära henne). Problemet är att jag har råkat halka in i en annan rutin de veckor jag är ensam: så fort barnen har somnat gör jag mig en kopp te, och sedan drar jag igång Skyrim och spelar det tills klockan börjar bli för mycket (eller Stella vaknar). Det är oerhört roligt, men jag kan ju inte låta bli att tänka tanken att den här tiden skulle jag h kunnat skriva istället.
Tydligen är jag en person som trivs med rutiner men har lätt att halka ur dem. Fördelen är att jag verkar ha rätt lätt att halka in i dem också, vilket betyder att om jag nu, efter att han postat det här, tvingar mig själv att skriva åtminstone några meningar på det kapitel jag för tillfället håller på att arbeta om, så har jag lagt grunden för att komma in i den där "en halvtimme om dagen"-rutinen igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar