Idag är det för övrigt en sådan där dag när energin och tålamodet tävlar om vilket som är på den lägsta nivån.
Igår var det bra. Även om jag inte skrev så där jättemycket så fick jag gjort en massa annat som samlats på hög. Jag kände mig tämligen lugn och tillfreds med tillvaron. Jag såg klart på amningsdebatten i Kvällsöppet från förra måndagen. Jag städslade svärmor som barnvakt och åkta och handlade i lugn och ro.
Och så kommer idag. Jag har öppnat "Skymningstid", stirrat på texten och stängt dokumentet igen. Jag har gnällt på min son. Jag har redan börjat räkna ner timmarna till yogan ikväll. Jag har drömt om den ljuva, rosaskimrande tillvaron som väntar när föräldraledigheten är slut, där mina barn inte längre är understimulerade för att jag inte orkar hitta på något med dem, när jag får tillbringa dagarna med att prata med andra vuxna människor och njuta av de timmar jag faktiskt tillbringar med barnen.
Upp och ner, antar jag.
(Det verkar, hoppas hoppas hoppas, som om magsjukan håller på att läka ut i alla fall. Om inte jag eller Dante åker på det, då. Eller bakslag dyker upp.)
1 kommentar:
Bävar lite för de där dagarna när det är skittrist att vara föräldraledig och man skulle göra vad som helst för att få träffa andra vuxna och göra saker i lugn och ro. Det är ju tur att det finns bra dagar också, så man orkar!
Håller tummarna för att alla sjukor håller sig borta nu och du får fler bra dagar!
Skicka en kommentar