...Är en PITA, som det heter på internetspråk (pain in the ass, för den som inte är så bevandrad i detta).
Jag läser jobbannons efter jobbannons, och på det stora hela kan de som över huvud taget är intressanta för mig delas in i två kategorier:
1. (Ungefär 90%) Jobbet låter hyfsat intressant till hyperintressant, men kräver antingen en högskoleutbildning inom något område jag saknar (oftast någon typ av informatörsutbildning, webbproduktion, trycksaksproduktion, administration eller ekonomi), eller listar som KRAV att man ska ha arbetat med någon viss typ av programvara eller arbetsuppgifter. Eller en kombination av allt detta.
2. (Ungefär 10%) Okvalificerade jobb som skulle passa mig utifrån de erfarenheter jag har och den person jag är. Ofta receptionistjobb eller jobb som butikssäljare. Problemet med de jobben (förutom låg lön och, i butiksjobbsfallet, arbetstider jag helt enkelt inte får att gå ihop med min familjesituation) är förstås att eftersom de inte kräver någon utbildning och kvalifikationerna i regel av är typen "serviceminded, ordningssam, ansvarsfull", så har de ungefär femhundra sökande till varje tjänst.
Det känns som att jag inte kan någonting när jag läser alla dessa jobbannonser. Eller, jo, jag VET att jag kan saker, det är bara det att det jag kan inte verkar vara efterfrågat. Jag har en fil mag i arkeologi, jag kan en hel del om historia, religionshistoria, amning, fantastiklitteratur (även om jag inte är riktigt lika uppdaterad där som för några år sedan), kreativt skrivande, talar och skriver i stort sett flytande engelska, kan uppföra mig på nätet, vet alldeles för mycket om Elder Scrolls-spelen, kan en del om trädgårdsskötsel, jag kan måla motiv och skriva namn snyggt på möbler, jag var en gång riktigt duktig på att spela piano och sjunga (även om jag alltid avskytt att höra min egen röst), jag kan sminka mig skitsnyggt, jag kan lite grann om qigong och yoga och eteriska oljor och smyckestillverkning, och jag gör riktigt fina egentillverkade kort. Jag har rytmkänsla, och jag är inte fullkomligt tappad bakom en vagn när det gäller datorer. Och jag är skitbra på frågespel.
Märkligt nog verkar inget av detta, utom engelskan, något sätt vara efterfrågat i yrkeslivet.
Jag har skickat så många jobbansökningar genom åren, och de som ens lett
till en intervju kan räknas på ena handens fingrar. Jag undrar om jag
någonsin fått ett jobb den vägen. Trots att jag har haft
arbetsförmedlare och jobbcoacher som granskat ansökningarna och tycket
att de sett bra ut, trots att jag följt varenda råd i handboken och
trots att jag hanterar svenska språket väl och ser till att fakta
stämmer och allt är rättstavat.
Är det så konstigt att jag tappar modet lite?
Jag är 37 år gammal, och vid min ålder känns det som att man ska ha hittat sin yrkesroll. Även om jag inte "gör karriär" i den bemärkelsen så ska man ändå, på frågan "Vad jobbar du med?" kunna ge ett rakt och bra svar: "Jag är lärare/kursadministratör/civilingenjör/snickare/frilansande skribent". Även när jag har haft jobb har mitt svar på den frågan varit "Eh, ja, alltså, jag jobbar ju i butik nu, fast egentligen är jag utbildad arkeolog - fast egentligen så vill jag ju skriva". Och just nu, när jag svarar att jag söker jobb, och följdfrågan är vilket jobb jag söker, så vet jag inte vad jag ska svara, eftersom svaret är - "jag vet inte".
4 kommentarer:
En kompis till mig som var chef på ett rekryteringsföretag, berättade för mig att det handlade om tre saker:
1. Att se rätt ut
2. Att låta rätt
3. Att ha rätt cv
Det sista var den intressanta punkten, eftersom han berättade att alla sa att de ville ha en sammansatt arbetsgrupp av olika typer av människor. Men i verkligheten var det alltid tvärt om, de ville ha folk som var likadana. Därför gick folk bort som på det minsta sätt stack ut. Och det behövde inte vara så mycket, att ha magisterexamen i arkeologi kan räcka.
Tips från coachen ;)
Det finns flera sätt att söka jobb på och det ena är att söka på utannonserade arbeten, det andra är att söka upp det jobb man vill ha och visa sitt intresse.
Det är bara 20% av alla jobb som rekryteras som kommer till platsbanken alltså tillsätts 80% på annat sätt, genom kontakter eller spontanansökningar. Det du ska göra är att få in en fot någonstans och det får du bäst genom att jobba med kontakter och ta kontakt med företagen själv.
Mitt tips som jag ger till alla mina deltagare är att faktiskt söka upp de företag man vill jobba på, ta kontakt med någon av de ansvariga och visa sitt intresse, berätta vad du kan och vilka färdigheter du har och beskriv dessa på ett sätt som passar företaget (som du läst på om innan). Var rätt person på rätt plats eller hamna på bordet när det är intressant att hitta en anställd. Självklart ska du söka utannonserade också, men med tanke på hur dyrt det är att rekrytera genom utannonserade tjänster så tjänar många företag på att anställa någon som nästan passar och sedan internutbilda i det som saknas för att slippa gå igenom hela rekryteringsprocessen.
Jag skrapar bara på ytan här men hör av dig om du har mer frågor, vet precis hur frustrerande det är, har genomgått det själv och har i dag kontakt med människor som går igenom det varje dag.
Lycka till.
Kanske dags att starta eget?
Anders: Intressant! Men inte så förvånande, egentligen. Dilemmat är att man å ena sidan inte "ska" mörka sin bakgrund, men å andra sidan inser jag ju att ska man anställa säg ett butiksbiträde så är det lätt att man tänker att hon med högskoleutbildning kommer ju inte stanna kvar. (Sen att arbetsmarknaden för arkeologer är typ obefintlig vet ju inte alla.)
Perny: Tack för tipsen - sånt där jag egentligen känner till men inte riktigt vet hur jag ska tackla. Jag är liksom i ett läge där jag känner mig villrådig och inte riktigt vet vad jag egentligen vill - än mindre vilka företag jag vill jobba på. Jag kanske hör av mig! ;)
Lisa: Ja, du... Frågan är med vad...
Skicka en kommentar