Om romanskrivande

Avanai undrade hur man gör för att skriva klart sin bok. Tips om hur man kommer igång, får idéer och så vidare kryllar det av, men sen då? När man sitter där med sin synopsis och ska försöka få ur sig 200, 300, 800 sidor roman?

Förmodligen är jag inte rätt person att fråga. Jag känner igen mig alltför mycket i det här med att börja på något, komma en bit på väg, köra fast, glömma bort, läsa igenom och redigera gammal text utan att komma vidare, för att sedan lägga ner hela projektet till förmån för någon ny, skinande idé. Men jag har lyckats ta mig förbi det där ett par gånger, så jag listar några saker som hjälpt mig.

1. Var envis och ha tålamod. Är man småbarnsförälder med ett brödjobb har man förmodligen inte särskilt mycket tid över till skrivandet, kanske tjugo minuter här, en halvtimme där och ett par timmar någon gång i månaden. Ska det bli en roman då så kommer det att ta tid. Vi pratar varken veckor eller månader, vi pratar år. (Det kan ibland kännas som ett hån när folk som antingen inte har barn eller jobbar heltid som författare pratar om att man måste räkna med att det säkert tar flera månader innan man fått sin bok färdig. Jag minns att jag hörde en radiointervju med Martina Haag någon gång där hon sade något i den stilen, och radiofolket svarade med ett "wow, oj, sååå länge" - där satt jag och skrattade bittert för mig själv. Ni skulle bara veta! Ni skulle bara veta!)

2. Prioritera. Stäng av TV:n, stäng ner Facebook, strunta i disken och dammsug en annan dag. Sätt rumpan på stolen och skriv.

3. Att sätta upp scheman eller dagliga mål kryddade med belöningar har hjälpt mig i perioder. T ex sätt en kryss för varje dag du skriver ett visst antal ord eller ett visst antal minuter (eller över huvud taget), eller sätt som mål att skriva ett visst antal ord under en vecka eller månad (för gärna statistik så du ser dina framsteg). När du når ditt mål väntar en belöning. Vill man göra det hela mer avancerat kan man lägga in mindre belöningar vid uppnådda delmål, eller en mindre belöning om man når 90% av målet, en större om man når 100% och en ännu större om man skriver ännu mer. Även skrivtävlingar i stil med NaNoWriMo kan funka, problemet med dem är att det kräver att man avsätter ganska mycket tid, och det är inte säkert att man kan det. Jag deltog en gång i en liknande grej fast i januari, och jag har för mig att jag fick lägga runt 1,5-2 timmar om dagen för att uppnå målet på 50 000 ord eller vad det är. I nuläget har jag helt enkelt inte den tiden. Eller jo, kanske om kvällarna, men jag är helt enkelt för trött för att orka köra det racet varje kväll.

4. Strukturera. Här står det t ex lite om olika sätt att jobba med en outline. En annan metod jag har provat på (men den passar inte mig, för jag tycker det tar för lång tid innan man kommer igång och skriver och då blir jag otålig) är Snöflingemetoden. Du behöver inte skriva en komplett synopsis/outline om du inte vill. Jag brukar göra det, men ändra den hundrafemtio gånger, varav några rätt rejält, så jag är fel person att fråga om hur man gör den perfekta synopsisen. Men att strukturera upp huvuddragen i berättelsen, temat och vad de olika karaktärerna vill och vart de är på väg i livet är aldrig fel. Ett romanbygge är för omfattande, man tappar lätt bort sig annars.

5. Älska dina karaktärer. Jobba med dem, tänk på vad de skulle göra i situationer du själv upplever, fantisera om dem. Älska även din värld (om du skriver om en fiktiv sådan). Fundera ut detaljer! Saker som hur skolväsendet funkar, vilka konststilar som dominerar för tillfället, vilka de viktigaste politiska partierna är och vad de står för, hur bystrukturen ser ut i olika delar av landet och vilka sädesslag som är de vanligast förekommande är kanske fullkomligt irrelevant för din berättelse, men bara genom att du tänker på sådant så kommer du bry dig mer om din värld och vilja skriva om den. Dessutom upptäcker du genom sådana funderingar kanske att en av dina huvudpersoner har ett konstintresse som för henom till en plats där hen kan sammanstråla med en nyckelperson för intrigens vidare utveckling. Eller att en annan person kan grannlandets språk för att det lärs ut på privatskolor eller av privatlärare, men folk som gått i vanliga, statliga skolan har inte de språkkunskaperna.

5. Ta din roman på allvar. Prata om den. Skriv om den. Namnge den (det behöver inte vara den slutgiltiga titeln!). Då är det större chans att du inte kan med annat än att slutföra den.

6. Och än en gång, för det kan inte betonas nog, mer envishet och ännu mer tålamod. Att inte ge efter när de nya, fina, skinande idéerna börjar pocka på uppmärksamheten, utan nöja sig med att skriva ner dem och stoppa dem i en mapp för senare bruk.